Vi landar mitt i natten på KLIA och får tar på en taxi och checkar in på Sol Melia på Jalan Imbi klockan 02.30. Tillbaka till ett hotell som vi uppskattar för läget, rummen, den trevliga personalen (Hassan har gått i pension!) och den gudomliga frukosten.
Roti canai med curry och Teh Tarik på Jalan Bukit Bintang blev det dock första morgonen (28 kronor totalt för oss bägge med dubbla Roti canai!). Mumsmums!
Vi letade upp skräddaren utanför Federal Hotel men han hade flyttat till annat adress och när vi väl hittade Figure Fashion hade Mr Wong gått i pension. Federal Hotel var igenbommat. Ny tunnelbanan färdig och Sungai Wang Plaza fanns kvar med inte systervaruhuset.
Vi hoppade på en Hophopoff buss och fick se nära delar av staden vi inte sett förut. Men mycket finns kvar från de otaliga stopp vi gjort i denna favoritstad – första gången var 1994 och då fanns inte Monorail, Petronas Tower eller den nya flygplatsen och framför allt inte alla dessa skyskrapor som finns idag. Vi har förvisso varit uppe i KL Tower några gånger men inte i Petronas Tower så vi gjorde slag i saken och tog en tur upp till skybridge och till 86:e våningen.
Alla tre kvällar åt vi middag på den godaste street food som finns – Jalan Alor. Och visst är hon kvar Madame med stort M – Ah Ling! Många av dom som rest med oss i Sydostasien känner igen denna underbara kvinna och framför allt hennes mat – herregud så gott! Spicy morning glory, blackpepper squid, lemon chicken, fried rice, lite satay och därtill några Tigeröl. To die for!! Och miljön – bara att sitta och titta på allt folk som passerar och samspelet mellan personalen – magiskt. Här känner vi oss som hemma – helt otroligt.
Naturligtvis tog vi oss ner till Central Market och Chinatown – bara måste köpa en klockan på Jalan Petaling. Vår kille på 165 inte kvar men killen där var hygglig och gav mig maxpriset på en klocka som inte han hade men grabben 15 meter därifrån. Det märktes när jag prutade att nivån var helt rätt!! Det hör till saken att jag säkert köpt 200 klockor (Rolex, Tag Heuer etc etc) under årens lopp – speciellt på 90-talet och början av 00-talet. Då köpte man även DVD-skivor. Idag är det mesta krams.
Vi passade även på att åka tunnelbanan och gick många varv på några av de otaliga varuhusen som finns i KL.
Nåväl, några underbara dagar i denna magiska stad så var det dags att åka norrut igen!
